SORA-luftrisk
Vad är Air Risk Class (ARC) och varför är den viktig för drönaroperatörer?
Air Risk Class (ARC) är inom ramen för Specific Operations Risk Assessment (SORA) den klassificering som bedömer risken för möten med bemannad luftfart i det operativa luftrummet. ARC är inte en separat tillstånds- eller certifieringskategori som Transportstyrelsen utfärdar, utan fastställs och motiveras av operatören utifrån luftrummets karaktär och förväntad förekomst av bemannad trafik. Efter godkända strategiska riskreducerande åtgärder kan en residual ARC fastställas, vilken ligger till grund för de taktiska riskhanteringskrav som måste uppfyllas under operationen (TMPR).
Vad innebär Air Risk Class?
Air Risk Class (ARC) anger sannolikheten för att det obemannade luftfartssystemet (UAS) under sin operation möter bemannad luftfart i luftrummet. SORA-metodiken delar in ARC i klasserna ARC-a till ARC-d, där högre klass innebär högre förväntad sannolikhet för möte och därmed kräver mer omfattande riskhantering i luften.
ARC kompletterar Ground Risk Class (GRC), som avser riskerna för personer och egendom på marken. ARC och GRC är separata bedömningsområden inom SORA och kan inte ersätta eller blandas ihop med varandra.
- ARC bedömer risken för kollision med bemannad luftfart i driftområdet.
- ARC är indelad i fyra klasser från ARC-a (lägst risk) till ARC-d (högst risk).
- ARC kompletterar GRC, som fokuserar på markrisker.
Från initial ARC till residual ARC
Den initiala ARC fastställs utifrån egenskaperna i det luftrum där operationen ska ske samt förekomsten av bemannad luftfart. Operatören måste underbygga valet av ARC med relevanta data, inklusive luftutmärkelser, trafikbild, aktuella flyghöjder och operationstider.
Genom att införa strategiska riskreducerande åtgärder, till exempel avgränsade operationstider eller modifierade operationområden, kan sannolikheten för möten minska. Om dessa åtgärder kan styrkas och accepteras enligt SORA-metodiken, kan en residual ARC fastställas som är lägre än initial ARC.
Den residuala ARC används sedan för att bestämma vilka taktiska riskhanteringskrav (TMPR) som behöver uppfyllas under själva flygningen.
Konsekvenser av residual ARC
Residual ARC avgör vilket prestandakrav som gäller för den taktiska riskhanteringen, det vill säga hur operatören ska arbeta med detektering, beslutsfattande, styrning och undanmanövrar för att undvika kollisioner med bemannad luftfart.
Operatören måste visa hur de taktiska åtgärderna stöds av en genomarbetad concepts of operation (ConOps), relevanta procedurer, personalens kompetens, utrustningskonfigurationer och övningar. ARC-nivån ensam är inte tillräckligt utan måste följas upp med dokumenterat bevis för de taktiska lösningarna.
Detta integreras i den operativa auktorisationens ansökningshandlingar som Transportstyrelsen bedömer vid specifika drönaroperationer inom Specific category.
Hur hanteras ARC i en ansökan om operativ auktorisation?
Vid användning av SORA i en individuell riskbedömning loggas samtliga steg inklusive initial ARC, strategiska mitigeringar, residual ARC och motsvarande TMPR tydligt i ansökningsdokumentationen. Dessa utgör en viktig del av underlaget för Transportstyrelsens bedömning av operativ auktorisation.
Om en tillämplig PDRA används är många riskparametrar och villkor redan fastställda i förväg. Operatören måste då styrka att den planerade operationen helt ryms inom PDRA:s ramar. PDRA är inte en metod för operatören att själv välja ARC utan bygger på fördefinierade förutsättningar.
ARC är således ett analytiskt verktyg inom SORA som operatören ansvarar för att motivera och dokumentera, inte en licens eller godkännande utfärdad av Transportstyrelsen.
Praktiska tips för drönaroperatörer
Se till att concepts of operation (ConOps) tydligt beskriver operationens geografiska område, höjdintervall, driftstider och övriga relevanta luftrumsbeteenden och trafikanter.
Dokumentera vilka källor och data som ligger till grund för bedömningen av mötesfrekvensen och värdera deras aktualitet samt osäkerheter.
Var noggrann med att varje strategisk och taktisk mitigering finns omsatt i detaljerade procedurer, utbildning av besättningen, tekniska konfigurationer och medföljande dokumentation.
Vid förändringar i operationens område, luftrumsanvändning eller koncept måste ARC-bedömningen och dess underlag alltid ses över och uppdateras vid behov.
- Dokumentera källor och datum för trafikinformation och luftrumsdata.
- Presentera initial ARC, strategiska mitigeringar och residual ARC separat i dokumentationen.
- Koppla residual ARC tydligt till de tillämpliga TMPR-kraven.
- Referera till procedurer, utbildning och tekniskt bevismaterial i analysen.
Vanliga frågor
Är ARC en licens som Transportstyrelsen utfärdar?
Nej, ARC är en riskklassificering inom SORA. Transportstyrelsen granskar ARC-analysen som en del av ansökningsdokumentationen men utfärdar inte ett separat ARC-intyg.
Vad är skillnaden mellan initial ARC och residual ARC?
Initial ARC fastställs utifrån det operativa luftrummet innan några strategiska mitigeringar tillämpas. Residual ARC är den klassificering som kvarstår efter att godkända och väl motiverade strategiska riskminskande åtgärder införts.
Vad skiljer ARC från GRC?
ARC bedömer risken för möte med bemannad luftfart i luften, medan GRC handlar om risker mot personer och egendom på marken. De är distinkta delar av SORA:s riskbedömning.
Måste varje operation inom Specific category fastställa sin egen ARC?
Inte alltid. Vid individuell SORA-analys fastställs ARC enligt metodens steg. Vid användning av en tillämplig PDRA är dessa parametrar i förväg definierade och operatören måste verifiera att operationen är inom dessa villkor.